Spädbarnsobservation och inställd DBT

I morse lyckades jag trots enorm trötthet släpa mig upp ur sängen och in i duschen. När jag hade duschat och kände mig hyfsat pigg fick jag telefonsamtalet; "Åsa är hemma med sjukt barn".
Jag återvände till sängen, men kunde såklart inte somna om...
Jag hade verkligen behövt diskutera onsdagens panikattack, så det var tråkigt att vårt samtal blev inställt, men vad ska man göra? Man kan ju inte ändra på det faktum att hennes barn har blivit sjukt.

Vid lunchtid gav jag mig ut i stadsparken på jakt efter spädisar. När jag hade lyckats hitta till lekplatsen som finns i parken såg jag en mamma som stod med sina två barn vid gungorna. Hon var villig att bli observerad. Följaktligen observerade jag en treåring flicka, en 7-månaders pojke och deras mamma.
Min uppgift var att titta på kommunikationen dem emellan. Mamma var väldigt varm och kärleksfull, och lekte och skojade mycket med sina barn. De kommunicerade så mycket att det var svårt att få ner allt på papper, så jag har en hel del transkriberande att göra.

Observationen har varit en stressmoment, så jag är glad att jag är färdig med den. Nu återstår bara redovisningen på fredag :S