Dagen har gått från fruktansvärd till helt okej. Jag pratade i telefon med Linda, och det gjorde min hemska dag lite bättre.
Jag inledde min dag med en gruppövning i skolan. Min ångest nådde skrämmande höjder, men trots det lyckades avvärja den panikattack som hela tiden ville bryta ut.
Jag hatar verkligen min grupp, jag vet att hat är ett starkt ord, men jag hatar verkligen dem. Deras blotta närvaro gör att det börjar krypa i min kropp. Jag orkar inte spendera en enda minut till i deras närvaro.
När gruppövningen äntligen avslutades var min ångest så stark att jag försvann. På något sätt lyckades jag ta mig hem, men jag har igen aning om hur det skedde. Jag har några få minnesglimtar från min hemfärd, men det mesta är täckt i dimma.
När jag kom hem skrev jag ett mail till kursledaren och bad henne om att jag skulle få slippa gruppövningen, och istället göra en annan uppgift av något slag. Jag var inte särskilt balanserad när jag skrev mailet, så jag använde en hel del negativa adjektiv om mig själv.
Hon svarade på mitt mail. Hennes svar var så fint och empatiskt att jag mådde ännu sämre. Jag förtjänar inte vänlighet, snälla människor kommer att bli min undergång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är snälla människor som kommer bli din räddning <3
SvaraRaderaOch jag önskar att jag inte varit så jävla dum, för då hade jag frågat hur det var med dig men jag var så upptagen med mitt >_<
Kommer du få byta grupp, eller göra någon annan uppgift? Jag hoppas att du får slippa den där äckliga gruppen åtminstone...
Massa, massa kramar på dig <3
Jag brukar också få panik av sånt där. Medveten närvaro i all ära men ibland kan man faktiskt bli lite för medveten i sin närvaro -med drastisk "omedvetenhet" som följd ;)
SvaraRaderaApropå återkopplingen från kursledaren; var med om nåt liknande nyligen. Var inlagd och blev tvungen att meddela min kommande icke-medverkan i ett grupparbete.
Jag fick för mig att det var bäst att jag nämnde att jag låg på sjukhus så att han(kursledaren) inte skulle tro att jag bara "sket i det" eller nåt, men bad honom att inte nämna det för mina gruppmedlemmar.
Fick så snällt svar tillbaka om att jag skulle krya på mig och inte oroa mig, han tänkte inte säga nåt.
Då höll jag på att dö. Av skam, typ.
Det kändes lite som att "det skiter väl han i", varför jag inte kan medverka liksom, jag ska ju föreställa vuxen nu, det är inte mellanstadiet längre liksom. ÅNGEST!!!
Gah, nåt sånt. The Shame.
Kanske inte alls var i närheten av det du upplevde men jag fick för mig det för ett ögonblick. Det där med folks snällhet och välmening som bara har en utplånande effekt på en själv. Typ.
Nu är det slut på harangen.
Hoppas du får en bättre morgondag i alla fall och tack för en läsvärd blogg.
Klart att du förtjänar vänlighet, varför skulle du inte göra det?? Du är en värdefull och vacker människa..du äär värd allt bra.
SvaraRaderamassa kramar
Hej J! Jag är ledsen att jag varit borta ett tag, men min ångest har varit skyhög..och det är den fortfarande. Jag vet inte vad jag skrev sist, hittar inte inlägget så jag skriver här istället men det har hänt en del saker sen vi pratade sist. Jag levde ju med min flickvän då..men jag flyttade ifrån henne och blev sambo med en kille istället, som jag bor med nu också, men vi kan inte vara tillsammans längre, jag har för mycket ångest så nu letar jag efter en egen lägenhet men det är fan inte lätt...jag har såna självmordstankar så jag får bita mig själv i tungan varje dag...hatar att andas och vill inte vara med längre. Hur mår du nu?? Läser din blogg och du verkar inte må så bra heller??
SvaraRaderaskickar en kram till dig <3
Och en sak till....jättefina kort du lagt upp :) :)
SvaraRaderaTack för alla kommentarer! :)
SvaraRaderaLilith: Jag tycker inte att du är dum, du gjorde min dag bättre, utan dig hade jag gått en dyster eftermiddag till mötes.
Jag tycker om dig jättemycket, bara så att du vet. <3
Defekten: Jo, ibland känns det jobbigt när folk är snälla och förstående. Jag brukar tänka: "varför är du snäll mot mig, jag är ju äcklig och värdelös.."
Kul att du gillar min blogg! :)
Tintin: Usch vad tråkigt att du har haft det jobbigt! :(
Har din nya sambo visat förståelse för din sjukdom?
Nja, det går lite upp och ner för mig. På sistonde har jag haft många panikattacker. Min ångest är så pass hög att minsta lilla belastning väcker paniken till liv.
Tack för komplimangen! :)
Många kramar till er alla! <3
La Luna: Tack så mycket! :)
SvaraRaderaMånga kramar