Min kemiska livboj

Nu är jag hemma igen. Jag har spenderat halva dagen jobbandes och halva dagen på tåget (förvisso tog tågresan bara ett par timmar, men det kändes som om resan varade en halv dag).

Jag är alldeles för trött. Jag vet att jag blir sårbar när jag sover för lite, men de senaste dagarna har jag av olika anledningar varit tvungen att stiga upp tidigt. Idag har jag känt att världen börjar bli lite overklig och suddig i kanterna. Ibland känns det som jag inte riktigt är närvarande, jag flyter runt i något som jag inte kan namnge.

Eftersom jag har varit tvungen att passa tider har jag låtit bli att ta mina sömntabletter. Tabletterna är verkligen min kemiska livboj, när jag inte tar dem sover jag väldigt dåligt.
Inatt drömde jag att min FT grupp hade bestämt sig för att jag inte har borderline, och att jag inte längre får lov att gå i DBT.
Jag tror att min dröm speglar min paniska rädsla för att bli utkastad från DBT:n. Jag sak ta upp det med Åsa på tisdag. Jag måste ju få lov att känna mig trygg tillsammans med min behandlare, terapin kommer inte att fungera om jag hela tiden går runt och oroar mig för att jag kommer att bli bortglömd så snart mitt kontrakt tar slut.