Just nu är det flera personer vars bloggar jag läser som mår dåligt. Jag vill inte klaga på att det är tungt att läsa, men det är det. När jag mår dåligt är det ingenting, när jag skadar mig är det ingeting, det betyder inget för mig. Men när någon annan mår dåligt, när någon annan gör sig illa, då betyder det allt
Om jag kunde skulle jag med glädje bära andras smärta om det fick dem att må lite bättre. Eftersom orons smärta är så mycket värre än den smärta som ständigt finns i mitt inre.
Åsas ord ekar i mitt huvud: "du kan inte ta hand om andra, du måste låta dem göra sina egna val. Vi måste tänka på dig istället".
Jag känner mig som en äcklig självgod wannabe-martyr när jag skriver detta. Jag vill absolut inte påstå att den smärta jag känner när andra mår dåligt ens kan jämföras med den smärta som personen i fråga upplever.
Jag vet att det inte är funktionellt att äga terapitimme efter terapitimme att diskutera andras mående, någon gång måste jag ju prata om mig själv. Men jag är ju inte lika viktigt som alla andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag känner också sådär ganska ofta. Det är väldigt, väldigt svårt för mig att inse att jag är lika viktig som någon annan... Att det jag känner spelar roll...
SvaraRaderaMen... Det är nog bara något som kommer med sjukdomen. Jag hoppas att det går över en dag. För både dig och mig.
klart att det kan vara tungt. jag kan förstå när du säger eller känner att du inte är lika viktig, så känner jag många gånger. men du är lika viktig. du är ju det viktigaste du har. Kram. ta hand om dig! <3
SvaraRaderaCharlyene: Jo, jag hoppas verkligen att det kommer en dag då jag och du kan känna oss lika viktiga som alla andra.
SvaraRaderaNathalie: Det känns så hopplöst ibland, det känns som om jag är betydelselös, men du har rätt i att jag är det viktigaste jag har. Jag önskar bara att jag kunde känna så...
Många kramar till er båda! <3