En mindfullövnings resa

Jag mår verkligen urkasst idag. Den känns som om jag är den äckligaste människan på hela jorden och att jag borde krypa in i ett mörkt hörn och dra något gammalt över mig.
Jag är så fruktansvärt utmattad, både fysiskt och psykiskt. Jag har haft det väldigt jobbigt på sistonde, och jag har tvingats vistas i sammanhang i vilka jag inte har känt mig bekväm (läs: grupparbetet i skolan). Nu vill jag bara lägga mig i sängen och sova bort min smärta, och det är precis vad jag har planerat att göra. Jag tänkte unna mig en lugn TV-kväll och mycket sömn.

I ett patetiskt försök att muntra upp mig själv tänkte jag redogöra för ett tillfälle under dagen då jag var väldigt glad (varning för egocentrism och överdriven självbelåtenhet!).

För ett tag sedan sa en av FT terapeuterna av vi FT-deltagare gärna får hålla i en midfull-övning om vi vill. Jag skrev en egen mindfull-övning som jag "utsatte" gruppen för vid två tillfällen (första gången jag höll i övningen tyckte deltagarna att jag läste för snabbt, så jag fick läsa den en gång till). Både deltagarna och terapeuterna gillade övningen (påstod de iaf), och en av terapeuterna (Anita) gillade övningen så mycket att hon ville att jag skulle ge henne denna så att hon kan använda den när hon utbildar DBT-terapeuter samt när hon behandlar andra patienter.
Idag sa hon att hon hade använt sig av övningen när hon höll en kurs för blivande DBT-terapeuter. De hade tycket att övningen var jättebra och frågat Anita var hon hade hittat den. Då svarade Anita:
- "Jag hittade den i huvudet på en av mina patienter..." :D
Det gjorde mig verkligen jätteglad, och lite stolt.