Posttraumatisk stressyndrom?

Jag har reflekterat lite kring onsdagens panikattack. Jag kommer ihåg att jag såg en man som påminde om min gymnasielärare när jag gick hem. Jag fick inte ångest just då, jag kände bara hat och ilska.
I tisdags träffade jag min f.d. stödperson på psyk (det var hon som övertygade mig om att jag skulle anmäla min gymnasielärare), hon frågade hur det hade gått, om det hade tagit min anmälan på allvar eller inte etc. (för er som inte har läst min blogg så länge kan jag berätta att jag anmälde min gymnasielärare för sexuellt utnyttjande för ett antal månader sedan). Jag berättade för henne hur det hade gått, och kände mig väldigt illa till mods efteråt.

Kanske är de just de händelserna som framkallade min panikattack? Jag har länge upplevt att jag inte alltid känner igen mig i andra borderline-personers beskrivningar av ångest. Jag upplever att min värsta ångest fungerar på ett lite annat sätt. När jag har svår ångest hallucinerar jag ofta, och "försvinner" (jag går in i ett autistiskt tillstånd). Jag tror inte att det är "vanlig" ångest (jag vet att ångest är olika för alla, men, men), jag upplever att min värsta ångest är kopplad till den höga grad av post traumatisk stress som jag fortfarande upplever. Kanske är det så att jag lider av PTSD? När jag läser om PTSD känner jag igen mig, och jag har länge varit övertygad om att jag uppfyller kriterierna. Jag vet faktiskt inte varför jag inte har fått diagnosen...

Tyvärr är jag mellan läkare för tillfället, men det finns kanske anledning att ta upp detta med den nya läkare som jag förhoppningsvis får snart.