Onda ögon

I morgon är det dags för redovisning i skolan. Vi ska redogöra för den spädbarnsobservation som vi har gjort.

Jag orkar verkligen inte redovisa. Jag vill inte stå framför 40 par onda ögon som letar efter brister i mina resonemang och tänker på hur äcklig jag är. Jag känner mig alltid så granskad när jag redovisar något, vilket leder till att jag nästan undantagslöst dissocierar bort allting. Nackdelen med att dissociera är att man inte har någon koll på vad man har sagt och vad man inte har sagt. Jag får helt enkelt hoppas att det finns något slag automatiskt system som gör att jag inte börjar babbla om något som inte är relevant i sammanhanget