När förväntan och skräck går hand i hand

Idag mår jag lite bättre. Mycket sömn gör underverk för mitt humör.

Jag är väldigt stressad inför den kommande tentan. Nu är det bara en vecka kvar, och jag känner mig som vanligt inte tillräckligt förberedd. Nästa vecka har jag varken individualterapi eller FT, så jag har tid att isolera mig tillsammans med läroböckerna. Jag älskar psykologi, men tentaläsande har tyvärr en förmåga att få en att hata även det mest intressanta ämne.

Imorgon är det exakt två veckor tills jag ska se Green day live i Köpenhamn. Jag ser fram emot det så mycket att jag vill hoppas upp och ner som en galning, men samtidigt är jag rädd. Jag är rädd för att jag inte ska klara av att vistas bland människor och att jag kommer att få ångest. Men jag har lärt mig att min ångest brukar minska när jag fokuserar på något som kräver 100% av min uppmärksamhet, och på en konsert finns det ju en hel del att fokusera på ;)

Jag vill tro och hoppas att jag kommer att klara av att släppa min ångest och förlora mig i upplevelsen.