Ångest och vuxenmobbing

Jag mår inte bra, men jag mår inte jättedåligt heller. Det känns som om ångesten balanserar på mitt medvetandes rand, som om den inget hellre vill än att bryta ut i en fullskalig panikattack. På något sätt har jag lyckats vinna krigen mot ångesten idag; jag har inte haft en panikattack (trots att jag har varit i skolan) :D

Jag har även lyckats komma fram till att min potentiella (d.v.s. odiagnostiserade) PTSD triggas igång av motorcyklar Speciellt orangea motorcyklar eller sportmotorcyklar i starka färger. Needless to say hade min f.d. gymnasielärare en orange sportmotorcykel
Så fort jag ser en motorcykel som liknar hans kastas jag in i gamla minnen och flachbacks.

Idag planerar jag att konfrontera en träningsinstruktör som har mobbat mig efter bästa förmåga. Hon har klagat på att jag inte är med på den avslappning som avslutar passet. Jag avlägsnar mig från rummet på ett väldigt diskret sätt så att jag inte ska störa de andra träningsdeltagarna, jag förstör inte varför instruktören alltid klagar på mig. Hon har även sagt (inför alla på passet) att jag och några andra deltagare presterar dåligt.
Anledningen till att jag inte vill närvara på avslappningen är att den ger mig ångest. Jag kan inte lägga mig ner och slappna av direkt efter ett ansträngande träningspass, jag klarar helt enkelt inte av det. Andra instruktörer på träningsstudion tycker att det är helt okej att jag inte är med på avslappningen, det är bara en instruktör som har varit otrevlig mot mig.
Idag tänker jag säga att jag absolut inte kan vara med på avslappningen på p.g.a. att jag lider av allvarlig ångestproblematik. Jag hoppas att hon får riktigt dåligt samvete när hon får höra anledningen till att jag brukar hoppa över avslappningen!