När jag gick hem från FT:n, kändes det som om någon hade mixtrat med luften. Det känns fortfarande lite så, som om någon har lagt in lösningsmedel i luftmolekylerna. När jag kom hem kände jag hur min hjärna höll på att frätas sönder, och jag upprepade ordramsor för att försäkra mig om att språkcentrat i hjänarn är intakt.
Jag ringde Åsa, som sa till mig att ta en kall dusch, vilket jag gjorde.
Nu känns det lite bättre, eller iaf tillräckligt bra för att jag ska orka gå till träningen.
Och nej, nu tror jag inte att luften är fylld med lösningsmedel.
onsdag 2 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar