Dagens FT var extremt känslomässigt krävande på så sätt att en patient började gråta, för att sedan resa sig upp och rusa ut ur rummet. Patienten återvände inte, hon hoppade över halva FT:n :/
Det faktum att vi alla på FT:n har självskadeproblematik och BPD gör att man blir lite extra orolig när någon bara försvinner sådär. Jag hoppas verkligen att patienten inte gör något destruktivt.
Min omedelbara reaktion var att jag trodde att det var mitt fel att patienten lämnade rummet (paranoid = javisst!). Innerst inne vet jag att det inte var mitt fel, men det känns alltid så när någon i min närhet blir känslosam. Jag tar ofta på mig skulden för andra människor obehagskäslor.
Nu när mina paranoida tankar inte är lika påtagliga är jag mest orolig för patienten, jag hoppas verkligen att denna tar hand om sig själv efter bästa förmåga.
Jag vet att detta är ett ypperligt tillfälle att träna på radikal acceptans, men jag önskar så att det fanns något som jag kunde göra för patienten ;__;
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
nej, aldrig att det skulle vara ditt fel gumman. men jag förstår så väl hur du kan känna, så kan jag också känna ibland, att allt bara är sitt eget fel. fast det är ju inte sant! kraaam! finaste! <33
SvaraRaderaTusen tack :) Tänk att man inte kan se det man gör med samma ögon som andra bara. Jag tycker novellen lät lite barnslig emellanåt :)
SvaraRaderaTänkte på det där med din FT, när någon springer ut från rummet, är det då inte någon av behandlarna som går efter och pratar med personen? Så gör dom hos oss så att de andra patienterna slipper oroa sig för hur denne mår.
Kram
Nathalie: Jo, innerst inne vet jag att det inte var mitt fel, men ibland säger förnuftet och känslan olika saker.
SvaraRaderaMaria: Jo, tyvärr är det svårt att vara objektiv när man bedömer sådant som man själv har gjort.
Jag tyckte inte alls att den var barnslig, den var som sagt väldigt fängslande.
Jo, det var en terapeut som följde efter patienten och försökte lugna ner henne. Tyvärr så ignorerade hon terapeuten och sprang ut ur byggnaden istället.
Massa kramar till er båda! <3