Nedstämdheten är på topp, det känns som om att jag aldrig kommer att bli frisk, att jag aldrig kommer att sluta självskada och att jag aldrig kommer att sluta hallucinera. Det känns som om jag är för evigt dömd att leva med borderline; ett liv i sjukdom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fina, jag gillar din nya stil på bloggen! :D
SvaraRaderafina, jag tänker på dig. jag tror det kan l'ännas så, men jag tror på dig! <33
det är bara dumma tankar och känslor gumman.
SvaraRaderadu kommer ta dig ur det.
Babysteps U know..
massa kramar
Nathalie: Tackar! :)
SvaraRaderaLaLuna: Jo, men ibland känns allt så oerhört hopplöst :/
Många kramar till er båda! <3