Jag har rättspsyk-tenta imorgon, och gärningsmannaprofilering ingår. Gärningsmannaprofilering är intressant, men inte särskilt tillförlitligt. Visst kan polisen ibland ta hjälp av profilerare, men i många fall skulle det ha varit lättare att lösa brotten om det inte hade funnits någon gärningsmannaprofil (t.ex. i fallet med hagamannen).
Varje termin anordnar psykologiska institutionen "forskningens dag" (forskare presenterar posters på vilka de beskriver sin forskning). Vår föreläsare berättade att studenterna alltid drog till profilerings-postern, trots att den ansvariga forskaren inte ens var brukar vara där. När studenterna har tittat på profilerings-postern visar de tydligen inte något intresse för institutionens andra forskningsprojekt.
Varför är profilering så populärt? Frågan har ett enkelt svar: p.g.a. media. Det finns en hel del TV-serier som handlar om just profilering, dessa TV-serier gör att individer får en positiv syn på profilering trots att gärningsmannaprofiler långt ifrån alltid är korrekta...
Kanske något att fundera på?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar