Igår på kvällen kunde jag inte längre stå emot impulserna. Jag skar mig. Det var inte jättemånga snitt och inte särskilt djupt, men trots det känns det som ett misslyckande. Det känns som om DBT-Åsa kommer att bli arg på mig nästa gång vi träffas eftersom jag är en stor besvikelse.
Jag hade mått dåligt hela dagen och tanken på att jag inte hade skurit mig på länge fanns där hela tiden. Det blev en slags tvångstanke. Jag försökte verkligen låta bli, jag distraherade mig med olika saker, allt från uppsats-skrivande till träning. Inget hjälpte. På kvällen var jag trött på att kämpa, så jag gav efter för impulsena.
Jag försöker tänka på att jag inte skar mig under en veckas tid, nu vet jag att jag klarar det. Kanske blir det ett längre uppehåll nästa gång? Jag hoppas det.
Jag ringde min FT-terapeut och frågade om man fick lov att ha kortärmat (och plåster) om man nyligen har skadat sig, eller om det är triggande för andra i gruppen. Hon sa att det bästa är om jag har långärmat. Jag får hoppas att det inte är alltför varmt på morgonen imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du lyckades hålla dig väldigt länge ändå. Och som sagt, nästa gång kanske det går ännu bättre :)
SvaraRaderaDu gör stora framsteg i varje fall.
Pussar <3
Ja, men enligt en av mina färdighetstränare är det fel att tänka så, när jag ger sig själv beröm så dömer jag, och det är tydligen inte bra..DBT är förvirrande ibland.
SvaraRaderaMassa pussar tillbaka! <3