Det känns som om psykvården inte borde satsa på mig. Vad kommer jag någonsin att göra för nytta i samhället? Jag kommer aldrig att lyckas med något, jag är född hopplös.
"Somebody take the pain away It's like an ulcer bleeding in my brain So send me to the pharmacy So I can lose my memory I'm elated Medicated Lord knows I tried to find a way to run away" (ur "Restless Heart Syndrome")
Jag är en 21-årig psykologistudent som lider av borderline personlighetsstörning (BPD) och posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD). Min BPD gör att steget från impuls till handling inte alltid är så långt. Det är problematiskt eftersom en hel del av mina impulser är destruktiva.
Jag har självskadat sedan jag var 15 år och har trots tung medicinering mycket- och stark ångest.
Jag går i dialektisk beteende terapi (DBT), i vilken individual-terapi kombineras med färdighetsträning i grupp.
I denna blogg skriver jag om mitt liv och min diagnos. Jag är även i full färd med att skriva en självbiografi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar