Jag har haft alldeles för mycket ångest i helgen, krampanfallen har inte varit särskilt långt borta. All ångest är skrämmande, det känns som jag balanserar på gränsen till panik. Lyckligtvis så kan jag ta stesolid när det är som värst, men inte ens stesolid kan hjälpa mig när min ångest är som värst. Jag funderar på om jag ska ringa min läkare så att vi kan diskutera en eventuell doshöjning (av stesoliden), men jag är övertygad om att han hatar mig vilket gör att det känns jobbigt att ringa till honom. Det känns som att han hade blivit glad om han fick reda på att jag mår dåligt. Det känns även som att han tycker att jag är en jobbig och äcklig patient som ringer honom alldeles för ofta. Jag tycker alltid det är jobbigt att störa honom när jag ringer, jag är rädd att han ska säga att han hatar mig.
Imorgon är det dags för DBT och jag har "endast" skadat mig två gånger denna vecka. Det är ett rekord! :D
Det är ofattbart få tillfällen jämfört med hur det brukade vara!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jättemånga pussar sötnos, och du vet att det bara är att du hör av dig om du behöver prata!
SvaraRaderaJag är glad över att du har lyckats självskada så lite. :D
Tack kära du! Du räddade mig verkligen igår! <3
SvaraRaderaSamma sak gäller för dig, det är bara att du hör av dig om du vill prata, om jag inte är nerknarkad av mins kvälls-mediciner :D
Jättemånga pussar tillbaka! <3