...Är jag fortfarande trött och nedstämd. Det känns inte som om något spelar någon roll.
Jag har svårt att relatera till mina tankar. Jag kommer ihåg vad jag har gjort under dagen, men det känns som ett avlägset minne, som om det jag kommer ihåg inträffade för några veckor sedan. Dissociation.
Det känns som om jag har glömt hur man gör när man är människa. Förhoppningsvis så kommer det band jag har till verkligheten inte att kapas av fullständigt. Jag hoppas att en lugn kväll kan hjälpa mig att hitta tillbaka till mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar