Jag ringde min PAL på morgonen och talade in ett meddelande på hans telefonsvarare Jag sa att jag har upplevt en hög grad av depressions-symptom i en månads tid. Han ringde tillbaka relativt snabbt och sa att jag redan är så pass tungt medicinerad att det "inte är önskvärt" att höja doserna på någon av mina antidepressiva läkemedel. Det tar oändligt lång tid innan en höjning av antidepressiva får effekt, det enda som hade händer om jag höjer är att allt blir värre och att jag får en massa biverkningar.
Min PAL höll med om att de symptom jag upplever är typiska depressions-symptom, men han anser att jag bör avvakta och att jag ska be Åsa om hjälp.
Jag trivs väldigt bra med Åsa, hon är en duktig terapeut, men hon är alltid väldigt kall och okänslig när man berättar att man upplever någon slags symptom Hon säger: "det går över när du slutar skada dig och lär dig att reglera dina känslor". Men hur ska jag kunna hitta kraften som krävs för att sluta skära när allt känns jobbigt och hopplöst?
Jag tror att detta är min första "riktiga" depression, jag har aldrig känt såhär tidigare. Jag har alltid haft mycket ångest, men jag har aldrig varit nedstämd under en så lång period. Mitt mörker håller sakta men säkert på att sluka mig.
måndag 22 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Jag hoppas så att mörkret kan lämna dig snart... Det är skit att vara fast där...
SvaraRaderaFörsök och ta hand om dig sötnos <3
Massa pussar <3<3<3<3
Massa pussar tillbaka!! <3<3
SvaraRadera