Idag fyller jag 21 år. Grattis till mig.
Jag brukar vara nedstämd vid denna tiden på året. Min födelsedag påminner mig om att ännu ett år är till ända och att jag fortfaranda mår allt annat är bra. Mycket har hänt under det gångna året och jag är definitivt på väg mot ett liv värt att leva, men idag känns allt ganska hopplöst.
Jag var på DBT idag och visade upp mitt första självskadefria veckokort, dessvärre bröt jag trenden igår och självskadade åter igen. Det dröjer längre och längre mellan skadetillfällena och det känns både bra och skrämmande. Jag är rädd för att jag kommer att vara tom när mina problem försvinner. Nästa vecka ska jag och Åsa jobba med att ta fram mål som vi kan sträva efter att uppnå, det ska förhoppningsvis lindra min rädsla.
I dagens DBT tog vi upp ett ämne som har visat sig vara en bidragande faktor till varför jag skadar mig; min ensamhet. Jag har mycket kontakt med min familj, och det är trevligt, men det jag behöver är fler vänner, fler som kan få upp mig till ytan när jag sjuker.
Det senaste året har jag träffat väldens bästa människa som är min enda älskade vän, och hon har definitivt gjort mitt liv oändligt mycket bättre, jag hade inte klarat mig utan henne. Dessvärre mår hon själv dåligt, och är trots sin inneboende styrka väldigt skör. Det är hemskt att hon ska behöva bära bördan av sina egna och mina problem. Lyckligvis har hon ett kontaktnät på ett sätt som inte jag har. Det finns ett flertal personer som bryr sig om henne, men hon är den enda (förutom min familj) som bryr sig om mig.
Jag har några internet-vänner, men för det mesta lever jag mitt liv i ensamhet och det blir väldigt tungt ibland.
Förr hade jag kollegor som jag brukade träffa relativt ofta, och en av dem pratade jag väldigt öppet med. Han visste att jag var sjuk och accepterade det. Nu när jag inte längre jobbar har jag tappat kontakten med honom och alla andra som jag brukade prata med. Jag står ensam kvar.
Jag vet att det är upp till mig att "skaffa" vänner, men det är inte särkilt enkelt när man har problem med relationer. Åsa säger att det krävs mycket arbete innan jag kommer att ha möjlighet att bygga upp ett kontaktnät. Jag kommer väl att få fler vänner i framtiden antar jag.
Idag tycker jag synd om mig själv, vilket jag inte borde göra eftersom det är min födelsedag. Det finns många positiva saker i mitt liv som jag inte har glömt bort!
tisdag 16 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Grattis på födelsedagen gumman.
SvaraRaderaHoppas du får en bra dag trots att du är lessen.
styrkekramar
Tack LaLuna! :)
SvaraRaderaMånga kramar tillbaka! <3
Massa grattiskramar <3<3<3<3<3
SvaraRaderaOch kom ihåg att jag har en present till dig! Haha, jag älskar att överraska folk förstår du, och jag älskar när de blir nyfikna, det är därför jag tjatar om det... Men jag är väldigt nöjd, det är också en orsak till att jag tjatar om det :P
Och du, oroa dig inte, dina problem är inte för tunga att bära. Jag skulle aldrig någonsin vilja bli av med dig, du gör MITT liv mycket bättre, så bekymra dig inte om det. Du är bäst helt enkelt och jag hoppas att du får en födelsedag som matchar hur bra du är!
Massa pussar och kramar <3
Tack! <3<3
SvaraRaderaJo, jag börjar bli lite nyfiken på presenten nu :)
Min födelsedag blev lite si och så som du vet, men det var väldigt trevligt att prata med dig! :)
Massa pussar och kramar tillbaka! <3
Haha, det hoppas jag att du börjar bli! Det är det som är meningen ^^,
SvaraRadera<3