Bakom kulisserna på DBT

Idag skulle vi har "sommar-DBT", vilket är en slags nedbantad FT som alla DBT-patienter på mottagningen kan delta i. Det var Åsa som skulle leda och det kändes inte bra att gå dit eftersom jag fortfarande är arg på henne.

När jag kom dit upptäckte jag att terapeuterna inte hade lyckats kommunicera med varandra (Haha...*skadeglad*). Ena FT-gruppen trodde att vi skulle träffas kl. 9, och andra FT-gruppen (i vilken jag ingår) trodde att vi skulle träffas kl. 10. Gruppen som trodde att vi skulle börja kl. 9 hade redan tittat på filmen om mindfulness (tillsammans med Åsa) när jag och en annan patient från min FT-grupp anlände. Missförståndet utmynnade i att jag och patienten fick se på filmen tillsammans med en annan terapeut.

Vi satt och tittade på filmen och pausade när jag eller patienten ville diskutera något. Eftersom vi bara var två patienter fick vi mer tid för att ställa frågor och det känns faktiskt som om jag börjar förstå mindfulness! :)
Jag lyckades även ställa en massa nyfikna frågor och hur DBT är uppbyggt, hur de arbetar, vad som händer "bakom kulisserna", etc. Åsa har inte varit särskilt generös med sådan information, så det känns som någon slags seger att jag lyckades ta reda på det via en annan terapeut.

Jag är fortfarande arg på Åsa, men ilskan har tillfälligt dragit upp mig från nedstämdheten. Det som finns kvar är min "vän" ångest, som aldrig lämnar min sida. Jag har varit borskämd med mycket och djup sömn den sista tiden, men nu sover väldigt oroligt, drömmer mardrömmar (som jag inte minns) och vaknar kallsvettig och panikslagen mitt i natten. Tur att det finns Zolpidem...