Efter att ha jobbat under några dagar är jag hemma igen. Det känns bra, trots att det är stökigt här.
Inför-skolstarten-paniken växer sig allt starkare för varje dag. Jag är rädd för att ska bli så fel som det blev förra terminen och att jag ska bli diskriminerad igen. Jag skadar mig fortfarande regelbundet och har inte vett nog att dölja min ärr. Jag har såklart bandage om skadorna är helt nya, men om de endast är röda har jag inga problem med att gå i kortärmat eller linne, jag tycker inte att jag ska behöva skämmas för att jag ser ut som jag gör. Tyvärr tycker universitetsanställda att jag bör dölja min sjukdom så mycket som möjligt. Jag vet att de vill skydda mig från andra studenters potentiella angrepp, men jag känner mig diskriminerad ändå.
Jag är inte samma person som jag var förra terminen, på vissa sätt är jag friskare och på vissa sätt är jag sjukare. Just nu vet jag inte vem av alla mini-Josefin inom mig som är den riktiga Josefin. Kanske kommer jag aldrig att uppfattas som normal?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du ska inte skämmas. du är du. jag tycker inte du ska behöva dölja dina ärr/sår om du inte vill det. men kan förstå hur jobbigt det blir med frågorna.
SvaraRaderasickar massa med kramar
Jag har faktiskt inte fått några fågor, men jag får en hel del blickar. Ibland tycker jag att det är jättejobbigt, och ibland bryr jag mig inte om det. Det beror på hur jag mår den dagen.
SvaraRaderaSkickar massor med kramar tillbaka! <3