När verkligheten får färg

Nu har det snart gått två veckor sedan jag höjde min Seroquel-dos. Successivt har den värld som tidigare varit svartvit börjat få färg. Verkligheten är intensiv, eftersom den inte längre suddas ut av mina gränspyskotiska tankar. Det känns märkligt på ett bra sätt, det känns som om jag har kontakt med den "riktiga" verkligheten.

Min ångest ligger tyvärr på samma nivå, men läkaren sa att jag skulle få full effekt av höjningen efter en månad, så jag får antagligen vänta minst två veckor till innan min värsta ångest försvinner.

Trots att allt är så mycket klarare vet jag fortfarande inte vem jag är, jag vet inte vem det är som har gömt sig bakom hallucinationer och självskadebeteende. Jag vill så förtvivlat gärna lära känna henne, samtidigt som tanken på henne gör mig panikslagen.