Ångest och annat trevligt

Det spelar ingen roll vad jag gör, ångesten vill helt enkelt inte försvinna, jag gör mitt bästa för att stå ut, men det är inte särskilt lätt.

När jag gör något uppmärksamhetskrävande känns det ganska okej, men så fort det uppstår tystnad inom mig så tar ångesten sin chans och anfaller hänsynslöst.

Jag oroar mig för allt och ingenting, varje liten detalj blir så ofattbart enorm. Jag hoppas verkligen att mitt humör stabiliserar sig så att jag inte är ett nervöst vrak på uppropet den 1 september...