Tillbaka till verkligheten?

Den 1 september börjar jag studera igen. Denna gång är det utvecklings- och personlighetspsykologi som står på schemat. Jag oroar redan sönder mig för hur det ska gå för mig denna termin. Det känns som om jag är sjukare än någonsin, och att jag inte passar in bland "vanliga människor". Jag är rädd för att vara annorlunda samtidigt som jag känner att jag vill göra någon slags markering redan från början. Jag vill visa att inte tillhör deras värld. Ångesten är total med andra ord.

Jag hoppas att min medicinering ska fungera likt en krycka som jag kan luta mig på för att klara av studierna och DBT:n. Jag hoppas verkligen att jag kommer att orka. Jag tror inte att jag hade mått bra av att vara sjukskriven, så det är inte ett alternativ. Jag måste helt enkelt klara av studierna.