Jag vet inte varför, men jag är så fruktansvärt rädd för att "de" ska kasta ut mig ur DBT:n. Jag har verkligen inte missköt mig, så min känsla är absolut inte rimlig, men jobbig likväl.
Jag har självskadat idag, så jag får ta mitt straff; jag får inte ringa Åsa inom de närmaste 24 timmarna. Jag får alltså hitta något sätt att leva med min oro under mitt närmaste dygn.
Jag vet inte varifrån min rädsla/panik kommer ifrån, det är som sagt inte troligt att jag inte får fortsätta i DBT:n, jag har ju faktiskt ett kontrakt. Kalla mig paranoid om ni vill, ni har antagligen rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är inte ett dugg paranoid, känner så väl igen känslan. Känslan bottnar ju i något som alla känslor gör så det är klart att det känns verkligt för dig. Ta upp det med din tertapeut är mitt råd fast det aknske du redan har gjort?? Ibland kan det vara skönt att bara få höra dom där orden "NEJ vikommer inte slänga ut dig, du förtjänar en plats lika väl som alla andra" det kan räcka för att man ska slappna av en aning.
SvaraRaderaKram
Jo, förvisso. Men jag känner mig så löjlig när jag inte litar på DBT-teamet, de finns ju där för mig så länge jag har ett kontrakt.
SvaraRaderaJag har tagit upp det med terapeut, men det finns inte så mycket hon kan göra för att övertyga mig om att jag inte kommer att bli utkastad när jag mår riktigt dåligt :/
Kram
Som sagt så känner jag igen känslan. Har samma problem själv just nu fast den känslan hos mig kom när min terapeut (eller vad fasen hon nu är) sa att hon tvivlar på att DBT är bra för mig varje gång jag mår dåligt. Det satte griller i mitt huvud. Idag när jag tog upp detta med henne så förnekade hon det dock (som hon alltid gör) och sa att hon hade FRÅGAT MIG ifall JAG tvivlar på att DBT är bra för mig. Men oavsett vilket så sätter det griller i huvet av att bara dra upp frågan. Skulle jag tvivla på det så skulle jag dra upp det själv i så fall.
SvaraRaderaÄr det något speciellt som fått dig att känna sig eller är det bara en känsla som finns där?
Kram
Hej igen. Du, jag har en liten fråga till dig. Du går ju också i DBT så jag skulle vilja veta lite grann hur du och din terra jobbar? Om du vill berätta det? Jag var hos min terra idag och hon påstår att bara för att jag går i DBT så har inte jag någon rätt att jobba med vad mitt mående bottnar i. Går man i DBT så ska man tydligen bara lägga locket på och låtsas som det inte existerar medan jag anser att man är rätt låst om man inte får jobba på ett djupare plan och liksom ta reda på orsaker. Förstår du vad jag menar? Känner mig rätt snurrig i huvudet. Om jag t.ex. känenr mig kränkt i vissa situationer så måste man ju jobba med vad det bottnar i, om jag inte ens klarar av att lyssna på snack om sex och pojkvänner utan att nästan kräkas så kanske jag måste bearbeta sexuella övergrepp osv. Hur ska man annars kunna tillgogogöra sig DBT:n?
SvaraRaderaKram
Usch, det verkar som om din terapeut är en riktig idiot. Jag förstår att det måste kännas jobbigt om du inte ens kan lita på om det hon säger är sant eller inte. Det verkar inte heller som om det blir bättre när du pratar med henne. Hemskt att det finns sådana terapeuter!
SvaraRaderaVisst kan jag berätta hur jag och min terapeut jobbar. Vi har bestämt att vi inte ska arbeta med mitt förflutna i fas 1, eftersom jag inte är tillräckligt stark för det. Om jag inte har slutat självskada och jag och Åsa hade börjat prata om sexuella övergrepp skulle jag antagligen göra något destruktivt.
Jag förstår vad du menar, jag tycker också att det känns jättekonstigt att ignorera mitt förflutna, ibland vill man titta på orsaken till varför man gör sig illa..
I fas 2 kommer vi att göra traumabearbetning, så då kommer vi att ta tag i mitt förflutna.
Har du och din terra satt upp mål för din behandling?
Kram
Tack för informationen.
SvaraRaderaMin terra (eller stödkontakt eller vad fan hon nu är) har inte satt upp några mål alls utan det där med att jag vill bearbeta saker har hon bara avfärdat helt och sagt att så jobbar man inte i DBT, att det finns regler om det och blablabla. Hade hon haft samma argument som din och gjort upp en plan så hade jag mer köpt det men inte när hon bara avfärdar det rakt av så där och säger att så jobbar man inte.
Hon tycker det är så konstigt att jag helt plötsligt nu kommer på att jag vill bearbeta saker, att jag inte kommit på det förut. Jag sa idag att lägger man locket på så kommer det fatt en till sist. Satt och tänkte på det nu ikväll och kom på att det egentligen inte alls är så konstigt som hon verkar få det att låta som. Alla deltagare i DBT:n har eller har haft pojkvän och vid väldigt många tillfällen så har dom börjat prata om sex och pojkvännen. Ska det då vara så svårt att förstå att de sexuella övergreppen som jag blivit utsatt för kommer ifatt mig?? I och för sig kan jag förstå att hon inte kan kalla sig för terapeut med det tomrummet i huvet som hon har.
Sen så håller vi på med att hantera relationer och för mig är det svårt att lära mig hantera relationer om man aldrig går till botten med orsaken till att det blir konflikter i en relation, varför man fungerar som man gör och att det blir helt fel. Det blir betydligt mycket lättare om man tar reda på orsaken och jobbar utifrån det. Enligt min åsikt så är det lättare att förändra det man är medveten om och jag blir aldrig medveten om VARFÖR saker blir som det blir om jag måste lägga locket på och inte gå till botten med det. Då kommer jag bara misslyckas.
Kramkram
Jo, jag förstår att du blir irriterad när din terra avfärdar dina önskemål om djupare bearbetning. Jag håller med dig, det finns tillfällen då jag hade velat prata om sexuella övergrepp, eftersom det fortfarande påverkar mig.
SvaraRaderaDet verkar som om din terra har bristfälliga kunskaper om DBT, hon verkar inte veta att det är meningen att man ska prata om det förflutna i fas 2.
Egentligen kan man också prata om det förflutna i fas 1. Om man följer DBT-hierarkin, ska man först och främst prata om självskador, sedan terapistörande beteenden, sedan livskvalité störande beteenden. Har man inget att säga om föregående kategorier är det meningen att man ska prata om det förflutna..
Enligt min åsikt kan man knappt kalla den terapi du får för DBT, p.g.a. av den dåliga kvalitén..
Kram tillbaka!
har aldrig gått DBT, så vet ju inte riktigt vad jag ska säga. men jag hoppas det ändå går för dig. det är väl en väldigt krävande terapi? kram ta hand om dig
SvaraRadera<3
Tack fina du för ditt stöd! <3
SvaraRaderaJo, det är verkligen en krävande terapi, men den ger resultat...
Kram på dig!