Inför skolstarten

Imorgon börjar skolan, och paniken är ett faktum.

För några dagar sedan fick jag hem kurslitteraturen, och när jag väl började läsa blev jag lite lugnare. Det blir mycket repetition av sådant som jag har läst när jag gick grundkursen i psykologi, så det känns som om jag kommer lyckas bemästra materialet.
Tyvärr vill min värsta oro inte släppa; oron för hur mina blivande kurskamrater kommer att bemöta mig. Min arm är (än så länge) fri från nya skärsår, man jag har gamla ärr, och jag känner verkligen inte för att ha en långärmad tröja på mig när det ska bli 25 grader varmt.

Det finns en del av mig som vill vara annorlunda, som vill sticka ut, men det finns en annan del av mig som inget hellre vill än att passa in. För tillfället vet jag inte vilken del som är mest dominant. Jag vet att jag inte vill bli stämplad som ett "psykfall", men samtidigt är jag rädd för att bli en i mängden.
Den främsta anledningen till att jag färgade håret rosa var att jag ville vara annorlunda på grund av mitt hår, och inte på grund av mina skärsår.

Jag orkar verkligen inte bli diskriminerad än en gång, jag har det tillräckligt jobbigt utan kursare som hotar med att anmäla mig till diciplin-nämnden, och föreläsare som bönfaller mig att hoppa av den kurs jag går. Sammanfattningsvis har jag inte förutsättningar för att klara av en repris av förra terminen.

Jag hoppas att jag kan hitta ett sätt att passa in, utan att passa in. Mitt alldeles egna moment 22.