Min vän har självmordstankar, igen. Gång på gång beslutar hon sig för att detta liv inte är för henne, att det inte är värt att gå igenom. Gång på gång försöker jag övertyga henne om att det kommer att bli bättre med tiden, men hon ser bara hur hennes smärta påverkar henne i nuet. Jag är orolig för henne, och oron föder tankar som jag vet att jag inte borde ha. Det känns som om jag blir ett med ödeskrafterna igen eftersom jag så gärna vill se hennes öde. Om jag vet vad som kommer att hända med henne slipper jag iaf oron.
Jag försöker sätta tankarna åt sidan och fokusera på annat, och det är lättare nu när jag har ökat min Seroquel-dos.
Ikväll ska jag till psykakuten för att prata med "världens bästa läkare", som har jour idag. Jag ska be henne att skriva ut depot-tabletter till mig så att jag en gång för alla kan ta farväl av hallucinationerna
Imorgon ska jag på sommar-DBT, och tyvärr är förra veckans panikattack färsk i minnet, vilket gör att det känns aningen obehagligt att träffa patienterna igen. Jag hoppas verkligen att jag kan hålla mina känslor i styr den här gången.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hej gumman, ja det är jobbigt vara oroliga för sin/sina vänner, men du är sådan fin kompis. det märker jag. du har stort hjärta. hoppas det gick bra på psykakuten <3
SvaraRaderadu är värd allt bra du kan få.
Tack för dina fina ord! Ja, det är verkligen jobbigt att se när ens kompis mår dåligt, på vissa sätt är det nästan värre än när man själv mår dåligt.
SvaraRaderaJo, det gick bra på akuten! :)
Jag fick mina depot-tabletter.
Många kramar! <3