Jag har nog inte riktigt insett att det bara är en tidsfråga innan mina hallucinationer försvinner helt. Mina hallucinationer har varit en del av mig alltför länge. Rösterna har gett mig råd, hållit mig sällskap. De har väglett mig genom livet.
Vad är jag utan rösterna och de märklig tankarna? Vem finns bakom min borderline?
Jag känner mig splittrad och kluven och jag får panik när jag tänker på den person jag kanske kommer att vara när jag är frisk.
Jag tycker verkligen inte om mig själv, men samtidigt vill jag inte förändras. Jag försöker febrilt hålla kvar de sista delarna av mitt splittrade själv, men de försvinner alltför snabbt. Det som försvinner kommer att ersättas av något annat, men vad?
"The sharpest lives are the deadliest to lead..."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår hur du menar... Jag är också rädd för vad jag kommer vara när jag är frisk.
SvaraRaderaVill säga något fint och tröstande, men allt klingar så falskt i mina öron... Men jag vill nog tro att du är något fint ändå.
Du är fin nu med, men du förstår hur jag menar...
Måste bara säga att jag får lite Malkavian vibbar. "The mirror might be cracked, but the vision is strangely clear."
jag har aldrig hört röster, så jag kan nog aldrig förstå dig helt. men jag vill försöka förstå. jag hoppas och tänker att du ska må bra. för det är du värd, vännen <3
SvaraRaderaLilith: Tack, jag hoppas att det finns något som är värt att ta vara på under min sjukdom.
SvaraRaderaNathalie: Tack!
Många kramar till er båda <3
Det är det.
SvaraRaderaDet är ju det som är under din sjukdom som är det som folk tycker om.
Ta mig till exempel (för att det helt enkelt är enklare att ta sig själv som exempel) folk säger hela tiden till mig att det de stannar för är inte mina sjukdomar, det är personen bakom.
Kram på dig <3
Och egentligen, om man nu ska dra till en lite halvskum logik, måste inte vi helt enkelt vara något lite extraordinärt, eftersom vi uppenbarligen är värda att stanna för trots våra problem? Jag tyckte den var lite fyndig, men jag kanske är för ångestskadad just nu för att tänka rakt också...
Haha, jo man kan ju alltid hoppas :)
SvaraRaderaJag tycker inte att din logik är halvskum, med tanke på hur jobbiga bordisar kan vara (ibland), kanske det finns något under sjukdomen som är värt mycket.
Kram tillbaka! <3