När de som diskriminerar belönas

Det kanske är en löjlig sak att bli arg över, man jag kan inte låta bli.
För ett tag sedan läste jag på psykologiska institutionens hemsida att en lektor (M) har tilldelats "Samhällsvetarkårens pris för bästa föreläsare". Jag blev så fruktansvärt arg när jag läste det. M var den föreläsare som utsatte mig för diskriminering förra terminen.

M är kursansvarig för kursen "Hälsa och välbefinnande" och är i grunden ångestforskare. Vid första kurstillfället hade jag varit på psykakuten kvällen dessförinnan, och hade till följd av detta en massa skärsår på händer och armar. Jag plåstrade om mina sår efter bästa förmåga, men råkade blöda igenom bandaget när jag satt på föreläsning. Några dagar senare fick jag reda på att några studenter hade gått till prefekten (d.v.s. chefen för psykologiska institutionen), och klagat på att jag inte hade lagt om mina sår ordentligt. Jag blev både arg och förolämpad. Vad vill de att jag ska göra? Sitta på föreläsningen med ett första hjälpen kitt som jag kan ta fram så fort en bloddroppe fläckar mitt bandage? Lyckligtvis är prefekten väldigt förstående, så han lyckades tystna ner "incidenten".
En tid senare fick jag ett mail fråm M, i vilket han uppmanade mig att sluta på kursen eftersom han ansåg att jag var labil. Visst är jag labil, men jag lägger löjligt mycket energi på att kontrollera mig i offentliga sammanhang. Jag började dessutom skära mig på armarna så att jag kunde dölja det med långärmade tröjor.

I kursen ingick mindfulness, och vi hade som uppgift att göra en mindfulness övning och skriva en uppsats om denna. M frågade oss under en föreläsning hur vad vi hade upplevt när vi gjorde våra övningar. Jag berättade att jag hade dissocierat. Under efterföljande gruppövning var det meningen att vi skulle göra en mindfulness övning i grupp. Innan övningen startade sa M (inför hela gruppen!) att jag inte fick lov att delta i övningen, p.g.a att jag tidigare hade berättat att jag hade dissocierat. Om han nu tvunget vill hindra mig från att delta i övningen så kunde han väl ha pratat med mig om det privat. Var han tvungen att måla ut mig som labil för hela gruppen? M diskriminerade mig även på andra sätt, t.ex. genom att klaga på att jag hade ångest på föreläsningarna.

Jag tycker verkligen inte att M är värd det pris som han har tilldelats. Det minsta man kan begära av en ångestforskare är väl att denna inte diskriminerar en student som har svår ångest? Är det för mycket begärt att han inte särbehandlar psykiskt sjuka studenter? Är jag inte en människa som alla andra?

Har är helt enkelt en idiot. Han förtjänar inte priset. Enligt mig iaf, men vad vet jag, jag är ju ett psykfall!