Hissen har stannat på bottenvåningen

Jag mår inte bättre idag jämfört med igår, jag mår snarare sämre. Helst av allt ville jag stanna i sängen, men eftersom veckans FT-läxa är att handla tvärtemot känslan så tvingade jag mig upp ur sängen och åt frukost. Egentligen vill jag ta lugnade tabletter och sova bort hela dagen, men jag ska försöka tvinga mig själv att träna i eftermiddag. När jag handlar tvärtemot känslan känner jag mig ofta kompetent. Även om jag bara lyckas åstadkomma "småsaker" (som t.ex. att äta frukost), känns det som om jag aktivt bekämpar min sjukdom, och det är en trevlig känsla.

Självskadeimpulserna är starka. Om jag inte självskadar idag har jag låtit bli att självskada i två veckor, vilket kommer att vara ett personligt rekord. Jag har inte självskadat så lite på över ett år. Jag vet att jag inte borde självskada idag, men när jag mår såhär är det väldigt svår att låta bli.
Alla stå-ut-färdigheter känns meningslösa, så jag satsar på distraktion istället, om jag håller mig sysselsatt kanske jag klarar mig igenom dagen utan skador? Jag har iaf bestämt mig för att inte självskada innan träningen. Jag har tränat upp min mentaliseringsförmåga så pass mycket att jag förstår att andra tycker det är obehagligt att se nya självskador.