Röda tårar

De senaste dagarna har jag mått väldigt dåligt. Jag har fått tvinga mig till att kliva upp ur sängen på morgonen, och jag har kämpat mot ångest och paranoia större delen av min vakna tid. Då och då har det känts ganska okej; jag har lyckats koncentrera mig på något för tillfället, men mitt dåliga mående har påverkat nästan allt jag gjort.

I fredags gick jag på en morgonföreläsning och åkte sedan tåg uppåt landet för att jobba (jag jobbar i en affär ibland).
Jag kände inte för att jobba, men när jag väl var på plats gick det ganska bra, jag lyckades koncentrera mig på min arbetsuppgifter.

Igår jobbade jag halva dagen och åkte sedan hem igen. Redan på tåget kände jag att allt var på väg rakt utför. Jag hade varit nedstämd och paranoid hela dagen, och när jag hade slutfört min arbetsdag blev allt så otroligt jobbigt och ohanterligt.
När jag kom hem gjorde jag mitt bästa för att minska min ångest med hjälp av diverse stå-ut-färdigheter, men inget fungerade.

Till slut gav jag upp, självskadade, och gick till psykakuten. Där träffade jag en bra läkare som tog sig tid att prata med mig om anledningen till att jag bestämde mig för att självskada, så när jag lämnade psykakuten mådde jag lite bättre.

När jag mår dåligt känns det som om skärandet är min enda utväg, det enda som kan få saker och ting att bli lite lättare att hantera. Jag gråter röda tårar, det är min räddning och förbannelse.

Idag känner jag mig nedstämd, trött och orkeslös. Allt känns fel och jobbigt.
Jag försöker sysselsätta mig; jag har städat lägenheten och omorganiserat garderoben. Jag behövde verkligen städa, det var ett tag sedan jag gjorde det sist. När det är stökigt runtomkring mig mår jag sämre, men jag orkar oftast inte ta tag i det.

Helst av allt vill jag sova, men jag är sönderstressad av alla "måsten" i mitt liv. Jag måste, måste, måste, men jag vill inte.