Obehagets dimma

Jag är fortfarande ont i halsen, men jag lyckades ta mig till Färdighetsträningen (FT) ändå. Det var verkligen en obehaglig stämning i rummet när jag väl kom dit. En patient mådde väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt dåligt, och var det svårt att fokusera på något annat än denna. Eftersom jag (som så många andra borderliners) har lätt för att uppfatta signaler av olika slag blir det extremt jobbigt när en annan patient mår urkasst, man kan inte värja sig mot de känslor som denna sänder ut. Det är otroligt svårt för mig att acceptera att jag inte kan göra något för att hjälpa patienter som mår dåligt på FT:n, det enda jag kan göra är att "gilla läget" (läs: utöva radikal acceptans).

För mig har det alltid varit värre när andra mår dåligt än när jag själv gör det. När någon annan mår dåligt känner jag att jag måste skada mig själv; dels för att flytta mina tankars fokus från personen till mig själv, och dels för att jag inte förtjänar att sitta här med mitt fina lilla liv när någon annan mår så fruktansvärt mycket sämre. Det känns som om jag måste betala ett pris varje gång någon annan mår dåligt, och om jag inte betalar priset blir det obalans i ödet (jag vet, jag är inte helt klar i huvudet just nu). Jag vet att jag måste ta ansvar för mitt eget mående, det finns egentligen inget som säger att jag måste självskada bara för att någon annan mår sämre än vad jag gör. Jag tänker kämpa mot självskadeimpulserna, trots att jag vet att jag inte förtjänar att kämpa om någon annan ger upp.

Jag blir så otroligt påverkad av andra människor. Jag blir helt förstörd av att se mänskligt lidande, jag önskar att jag kunde rädda världen, men jag vet att det är omöjligt. Jag önskar att jag kunde bära andra människors ångest, för att göra det lättare för dem. Men trots att jag får väldigt svår ångest av att se någon må dåligt hjälper det inte personen i fråga, det tar inte bort personens lidande.

Jag vill så gärna hjälpa patienten, men jag vet att jag inte kan göra något för denna, och det gör så fruktansvärt ont.