Galningen föll bort!

Min dag började med grupparbete. Vi i gruppen skulle träffa vår handledare för att diskutera den kommande redovisningen.

På sistonde har tiden inte varit min vän, så jag anlände till handledningen några minuter för sent. När jag anlände hade gruppen och vår handledare en diskussion om... kvinnan såklart! Nu har hon tydligen bestämt sig för att dra sig ur grupparbetet, utan någon som helst förklaring till varför hon har bestämt sig för att göra detta. Hon har varit ansvarig för inledningen, så utan henne måste vi lägga om hela redovisningen. Vi var tvungna att dela upp vårt material på nytt, och alla fick en utökad arbetsbörda.

Vi berättade för handledaren om de konflikter som förekommit i gruppen, och hon höll med om att kvinnan har uppträtt på ett opassande sätt...
Nu i efterhand tycker vi i gruppen att det känns bra att kvinnan inte kommer att delta i vår redovisning, hon är så pass oberäknelig att vi inte hade vetat vad vi skulle förvänta oss av henne.

Min dag fortsatte med Färdightesträning. Vi har fått utökning i gruppen av en PTP-psykolog. En PTP-psykolog är ekvivalent med en AT-läkare.
Psykologen sa inte särskilt mycket, men han verkade vara sympatisk.

I övrigt planerar jag att åka till mina föräldrar imorgon. På lördag fyller Far 50 år, och han ska ha en enorm fest. Bara tanken på festen väcker mina dömande tankar till liv; alla kommer att tycka att jag är ful, alla kommer att stirra på min arm, alla kommer tycka att det är konstigt att jag inte kan dricka alkohol, etc. Jag vill inte vara paranoid, men jag kan inte låta bli.