You are the only exception

Jag trodde verkligen aldrig att det skulle hända mig; att jag skulle bli kär i någon som är kär i mig. Jag trodde att mitt öde var ensamhet tills jag träffade min nuvarande pojkvän. Jag har valt att inte skriva om honom i bloggen av olika anledningar, men nu är vi umgåtts i cirka fyra veckor, och vi har blivit ett par.

Vi har redan haft lite problem i vår relation, mycket p.g.a. min sjukdom. Jag har blivit arg på honom, anklagat honom för att ha en dold agenda och ringt honom för att försäkra mig om att han inte kommer att lämna mig. Varje gång vi träffas frågar jag honom samma frågor alltför många gånger; "hatar du mig?", "äcklas du av mig?", "kommer du att lämna mig?". Trots att han alltid svarar "nej" på samtliga frågor är det svårt för mig att lita på honom, vi har trots allt inte känt varandra särskilt länge.

Jag är så fruktansvärt rädd för att jag kommer att såra honom på något sätt. Jag är dålig på att få relationer att fungera. När min pojkvän gör eller säger något som gör mig irriterad så försöker jag prata med honom om det, och jag uppmuntrar honom att prata med mig om hans problem.

Jag hoppas att vi kan få vårt förhållande att fungera.

"Maybe I know, somewhere
Deep in my soul
That love never lasts
And we've got to find other ways
To make it alone
Or keep a straight face
And I've always lived like this
Keeping a comfortable, distance
And up until now
I had sworn to myself that I'm content
With loneliness
Because none of it was ever worth the risk

You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception
You are the only exception"
(ur: "The Only Exception", av: Paramore)