Jag står på en hög klippa och blickar ner i den svarta avgrunden. Än så länge lyckas jag hålla balansen så att jag inte faller, men det känns som om jag kommer att trilla vilken sekund som helst. Jag försöker handla tvärtemot känslan, och jag försöker skjuta bort mina negativa tankar. Jag försöker intala mig själv att jag gör mitt bästa, men det är så fruktansvärt svårt att vara snäll mot sig själv när man känner sig värdelös och misslyckad. Följande fraser går på repeat i mitt huvud:
- Det är ditt eget fel att de flesta människor du känner inte tycker om dig
- Du är värdelös
- Du duger inte
- Dina känslor är fel
- Du borde försöka vara lite trevligare
- Du är totalt hopplös
- Du får inte lov att vara beroende av någon!
Mina tankar snurrar fortare och fortare...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man ska vända på det och istället fråga sig "Varför skulle detta vara sant? Vad finns det för grund för det?" Eller nåt sånt. Om du såg en kopia av dig själv på stan, eller kände en kopia av dig själv. En tjej med samma historia, samma förutsättningar, samma förmågor, samma brister osv, skulle du då tycka att hon var värdelös??
SvaraRaderaVet att det är svårt att tänka så, kämpar själv med det. När jag väl lyckas så försöker jag hålla fast vid dom tankebanorna och känslorna, för det är väl det DBT handlar om? Lite hann jag lära mig innan jag droppade av haha.
Kram
Det är inget fel på dina känslor, men det hade kanske varit trevligt om du kunde känna något MER än BARA att du är värdelös?
SvaraRaderaKram!
Maria: Jo, man dömmer ju alltid sig själv hårdare än andra. Det är svårt att ignorera negativa tankar när de snurrar runt i huvudet.
SvaraRaderaCharlyene: När jag mår dåligt eller är arg brukar jag rikta allt det negativa mot mig själv, trots att jag egentligen är arg på någon annan. Resultatet blir att jag känner mig värdelös.
Kramart till er båda! <3