I onsdags kände jag att min situation blev ohållbar. När jag kom hem från träningen måste jag ha dissocierat kraftigt, eftersom jag knappt kommer ihåg vad jag gjorde. Lyckligtvis lyckades jag ta mig till psykakuten, dessvärre med en blodig arm.
Väl på psykakuten vaknade jag till liv igen. Jag kommer ihåg att jag satt i ett undersökningsrum och fick min arm omlagd av en sjuksköterska. När min arm var bandagerad fick jag vänta i flera timmar innan jag fick prata med en läkare.
När jag till slut fick träffa en läkare berättade jag om mina hallucinationer och om min dissociation. Jag hade t.o.m. en synhallucination när jag satt inne hos läkaren; jag såg en båge av vitt ljus i rummets ena hörn. Läkaren log och lyssnade, och sa sedan: "du behöver inte oroa dig för dina hallucinationer, de är inte särskilt allvarliga och yttrar sig inte likt psykotiska hallucinationer". Än en gång fick jag alltså borderline-diagnos kastad i ansiktet. Om man har borderline kan man tydligen inte hallucinera "på riktigt", de hallucinationer jag har är inte psykotiska, är därför behöver de inte behandlas. Jag blir alltid lika arg och ledsen när läkare inte tar mig på allvar, jag har fått reda på att det står i min journal att jag är gränspsykotisk, vilket innebär att jag kan komma in i korta psykoser när jag har hög ångest. Varför kan de inte ta mitt lidande på allvar? Varför kan ingen läkare förstå hur plågsamma mina hallucinationer är?
Jag är så innerligt trött på att inte bli tagen på allvar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det låter som om du hade en fruktansvärd tuff onsdagkväll. Jobbigt och nedvärderande att inte bli tagen på allvar :-( Man kan ju inte hjälpa att man mår som man gör...... KRAM
SvaraRaderaJo, den var väldigt jobbig :/
SvaraRaderaDet är alltid lika jobbigt när en läkare inte tar det man säger på allvar. Mina hallisar försvinner ju inte bara för att en läkare säger "de är inga riktiga hallucinationer, de är borderline-hallucinationer"
Kram på dig! <3
Läkare har en sån otrolig makt, nästan skrämmande. När man sitter där och vill ha hjälp så har läkaren hela ens liv och ens mående i sina händer. Antingen kan dom se till så man mår väldigt bra eller det motsatta, det avgör dom.
SvaraRaderaJag har haft sån tur så jag har träffat på väldigt bra läkare den senaste tiden och det gör så mycket för hela ens tillfrisknande.
Kramkram
Jag har också mött läkare som säger sådant. Jag tror att de gör det för att de vill väl, de vill berätta för en att en inte behöver oroa sig. Men hallisarna försvinner ju inte, och en oroar sig ändå vad de än säger! Och det är fruktansvärt att sitta och känna att läkare bara klappar en på huvudet som om en vore ett litet barn.
SvaraRaderaKram!
Det finns inget värre än att inte bli tagen på allvar.
SvaraRaderaMan känner sig redan som ensammast i Sverige.
Förstår inte varför doktorn säger så. Jag har också bordeline men blir även behandlad för mina psykoser..
Kämpa vidare!
/Elin
jobbigt gumman. du måste verkligen ha det jobbigt. hoppas det ska lösa sig på något sätt. stor kram <3
SvaraRaderaFy fan vilken puckad läkare!
SvaraRaderaHoppas du mår bättre snart..vet hur jobbigt det är med hallucinationer.
kramar om
Maria: Ja, verkligen! När man sitter på akuten är man som mest sårbar, och då kan ett dåligt bemötande knäcka en totalt..
SvaraRaderaDet är verkligen trevligt att du har träffat bra läkare! Det känns bra att veta att det iaf finns människor där ute som kan ge en patient ett bra bemötande!
Charlyene: När en läkare behandlar en som ett barn och säger: "du behöver inte oroa dig" gör de mer skada än nytta (för mig iaf). Ibland vill man bara ha lite stöd, men precis som du skriver är det troligt att läkarna tror att de gör nytta när de säger att ens hallisar är ofarliga.
Altial: Vissa av de läkare jag har träffat anser att jag inte kan ha både borderline och psykotiska tankar, vilket inte är sant! Det är så otroligt jobbigt att kämpa i motvind..
Tack för ditt stöd!
Nathalie: Tack fina du!
LaLuna: Jo, det är verkligen jobbigt :/
Tack för ditt stöd!
Massa kramar till er alla! <3