Glädje i sin mest extrema form

Idag mår jag bättre än vad jag har gjort på väldigt länge. Livet leker (i brist på bättre ord); jag är kär, jag gör framsteg i DBT:n och jag jobbar på att utöka mitt sociala nätverk.

Det enda som har känts mindre bra idag är att jag har oroat mig för att min pojkvän verkade vara på väg in i en manisk period. Han var lite "för" glad igår och kunde inte sova när vi skulle gå och lägga oss, trots att jag vet att han inte har sovit många timmar under de senast dygnen. Mani är ju trots allt glädje i sin mest extrema form, och för mycket glädje kan lätt leda till utbrändhet.

Jag och pojkvännen pratade i telefon för någon timme sedan, och han verkade ha lugnat ner sig. Jag hoppas att han får lite sömn inatt.