Det enda som tycks vara stabilt just nu är min nedstämdhet. Utanför mitt fönster skiner solen, och det känns på något vis inte särskilt passande, när jag är nedstämd föredrar jag mörker.
Som vanligt oroar jag mig för diverse olika relationer, vilket gör att jag känner mig panikslagen under de timmar då jag är vaken. Under några nätter har sömnen varit min tillflyktsort, men i natt matrealiserade min oro sig i mina drömmar. Jag kan helt enkelt inte fly.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ush ja, ambivalensen är så påfrestande. Att hela tiden slitas mellan olika viljor och inte kunna bestämma sig för vilken väg man ska gå.
SvaraRaderaÄh, så länge det bara är en låt man avgudar är det nog ingen fara ;)! Visst är låten jättebra, men den påminner mig om en kille... det är med hatkärlek jag lyssnar på den.
Jag hoppas att den värsta nedstämdheten snart ger med sig för dig!
Kram
Jo, jag önskar ofta att jag skulle kunna bestämma mig vilken väg jag ska välja..
SvaraRaderaHaha, jag det har du rätt i. Ibland tycker jag att det känns bra att lyssna på låtar som handlar om psykiskt smärta, det får mig att känna att det finns folk där ute som förstår hur jag har det..
Jo, det hoppas jag också.
Kram!