Turbulens

Aningen kaotiska dagar har nu passerat.

Jag tror inte att någon är speciellt intresserad av att läsa hela historien, så jag sammanfattar lite snabbt: John ville läsa biomedicn (som skulle innebära att han skulle vara borta från mig då och då), sen ville han läsa något som ungefär motsvarar biomedicin i USA, och då fick jag panik. Jag vet att det är själviskt, men jag vill inte att John ska flytta till USA. Jag vill inte förlora honom. Förhållandet med John är mitt livs bästa förhållande.

Efter mycket resonerande insåg John att han egentligen inte vill läsa biomedicin, så han bestämde sig för att han ska stanna i Sverige och studera det ämne som han är mest intresserad av. Med andra ord så har han har tagit ett beslut som han trivs med, och det känns bra.

När jag trodde att John skulle flytta hade jag separationsångest deluxe, och min hjärna fungerade inte. Jag upplevde t.ex. att det snöade inne i ett parkeringshus (vilket det inte gjorde)...

Nu är jag trött, och lättad över det faktum att John har tagit ett beslut som han är nöjd med.