Igår pratade jag igenom saker med John, vilket är stort i min värld.
Egentligen är jag en ganska konflikträdd människa Jag blir väldigt ofta arg, och håller det lika ofta inom mig. Jag har alltid haft svårt att kommunicera ilska och frustration. Istället för att prata om mina känslor använder jag mig av dramatiska gester; en söndrig arm kan alltför ofta översättas med: "jag är arg på dig", eller "jag är besviken på dig", etc.
Jag försöker lära mig att kommunicera på effektiva sätt; och det är föga effektivt att vara destruktiv. Igår pratade jag om mina känslor, och på så sätt lyckades jag få ur mig det jag ville få ur mig. Jag fick dessvärre något som kunde liknas vid en panikattack, men när den var avklarad kunde jag börja kommunicera.
Efter det att jag hade berättat om mina känslor mådde jag bättre. Tanken på att John ska vara borta känns fortfarande jobbig, men det känns inte som en katastrof.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hejsan! hamnade in här av en slump. Har oxå diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning som man hellre säger numera o jag känner igen mig mycket i det du beskriver. Vad bra att du skriver om dig o ditt liv! DBT är säkert bra. Tror på det! går själv i KBT o det funkar allt bättre. Kram o lycka till!
SvaraRaderaKul att du tittade in! :)
SvaraRaderaVad bra att KBT fungerar för dig! :)
Jo, DBT har fungerat bra för mig. Jag har lärt mig otroligt mycket under den tid jag har gått i behandling.
Kram och lycka till tillbaka! <3