Jag har inte feber, men det känns så. Så fort jag har tid att tänka, tid att känna efter, blir tankarna suddiga. Jag mår illa och tappar känsla för tid och veckodag; allt reduceras till en flytande röra. Mina tankar känns abstrakta och främmande, de känns inte som att de är tänkta av mig. Jag känner inte igen mig själv; allt det som borde vara jag känns främmande och overkligt.
Jag gör mitt bästa för att hålla mig sysselsatt. Jag har även ringt Åsa och bett om råd. Hon sa att de färdigheter jag gör kommer att fungera, dock inte på kort sikt. Med andra ord kan jag räkna med att verkligheten kommer att vara flytande ett tag framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch, låter inte alls kul... Jag hoppas att det försvinner jäkligt snabbt :/
SvaraRaderaTa hand om dig, och massor av kramar <3<3
Jo, det är faktiskt väldigt jobbigt. Det har varit såhär i några dagar nu, så jag börjar bli riktigt trött på det.
SvaraRaderaOm det blir värre får jag gå till akuten, men jag hoppas att det försvinner av sig själv.
Du får också ta hand om dig!
Massa kramar tillbaka! <3