Just nu är jag mitt uppe i en separationsfestival. Åsa och jag har jul-uppehåll, FT:n har jul-uppehåll, och John ska åka till sina föräldrar. Förvisso ska även jag ska åka till mina föräldrar, men vetskapen om detta lindrar inte min separationsångest.
Jag hatar verkligen separationer. Det känns som om mitt inre slits i bitar, och varje person som jag bryr mig om tar en lite bit av mig med sig.
Den som det känns allra tuffast att skiljas från är såklart John. Trots att jag vet att han kommer tillbaka till mig känns det jobbigt att vi inte kan träffas på ett tag. Ibland när jag tänker på separationen får jag panikkänslor, och ibland blir jag känslokall (jag antar att det sistnämnda är ett slags försvar).
Jag kommer att sakna dig! <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar