Ångest och självhat är mina ledord för tillfället. Om det inte var så beroendeframkallande skulle jag ta stesolid så fort jag kände såhär, men ibland måste jag helt enkelt stå ut.
Den svåra ångest som har plågat mig alldeles för länge vill inte lämna mig i fred. De tankar om mig själv som snurrar i mitt huvud vill inte heller försvinna. Jag känner mig fel.
Det är bra att hålla sig sysselsatt, men det tar inte bort smärtan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar