Jag träffade DBT-Åsa idag. Vi kommer att skriva kontrakt nästa vecka vilket innebär att jag kommer att gå i DBT i minst ett år. Jag borde väl vara glad antar jag, men jag är fortfarande bedövad efter gårdagen (då jag fick reda på att gymnasieläraren som utnyttjade mig inte längre får lov att undervisa). Jag känner mig fortfarande hemsk.
Jag får inte lov att självskada inom 24 timmar innan jag ska träffa Åsa, så idag satt jag i behandlingsrummet och hade ångest. Åsa hjälpte mig att fokusera på andningen så att jag skulle sluta skaka.
Sist jag och Åsa träffades verkade det som om hon inte tyckte att jag var tillräckligt motiverad för DBT, men detta var tydligen bara någonslags "test" (så uppfattade jag det iaf), för att se om jag blev arg på henne eller inte. Jag tyckte inte om när folk lurar mig, jag känner mig dum och inkompetent.
Imorgon är det H & V-föreläsning. Jag vet att jag kommer att ha ångest innan jag går dit och det kommer antagligen resultera i att mina "kurskamrater" hatar mig ännu mer (eller blir ännu mer rädda för mig)
Ibland är livet inte roligt. Nedstämdheten och ångesten tar över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker inte heller om när folk luras... Har alltid varit väldigt blåögd och lättlurad, i varje fall när det gäller människor jag känner väl och tycker om. Så jag har aldrig uppskattat sådana spratt.
SvaraRaderaAnnars brukar jag kunna se igenom sådana saker men då blir jag ofta ganska föraktfull istället.
Vet inte om jag ska säga grattis eller inte, men jag hoppas att det går bra på DBT:n för dig.
Många kramar <3
Tack fina du!
SvaraRaderaDet blir säkert väldigt jobbigt, men det är något som jag måste gå igenom för att bli frisk.
Många kramar till dig! <3