Som jag skrev tidigare var jag på en föreläsning idag (på "hälsa & välbefinnande" kursen). Förra veckan provade jag att gå dig utan att självskada i förebyggande syfte (det gick inte så bra; panikångesten var ett faktum). Följden blev att jag satt och skakade i en halvtimme.
När jag kom till föreläsningen idag så hade Per (föreläsaren) inte kommit, så alla satt utanför föreläsningssalen. När jag satte mig ner lyckades de som redan satt där att flytta sig lite längre bort. När andra elever anlände tittade de bort när jag försökte möta deras blick. De som jag sa "hej" till lät bli att svara...
Återigen (vilken överraskning!) har jag lyckats bli gruppens "freak" (och jag behövde inte ens säga att jag har BPD). Jag vet att det är mitt eget fel eftersom jag vid vissa tillfällen har avslöjat lite av min problematik (t.ex. att jag brukade höra röster innan jag började med mina antipsykotiska), sen är det nog också panikångestattacken som spökar. Hursomhelst är min "freak-status" ett faktum.
Jag har varit motvillig till att gå på rättspsyk-föreläsningar utan att självskada i förebyggande syfte. Det är mycket på grund av att jag ännu inte betraktas som ett "freak" på denna kurs.
Varför måste människor vara så fördomsfulla?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, det är svårt det där... Efter att jag hade berättat för min klass så märkte jag ingen skillnad (även om jag så klart nu tror att de studerar mig för att kolla i vilken fas jag befinner mig i). Men det var också därför jag valde just bipolaritet, eftersom det finns så mycket mer fördomar om borderline (och så var det ju även mer fastställt med bipolaritet).
SvaraRaderaJag tycker i vilket fall inte att du är ett freak. Du är en väldigt fin människa och jag tycker det är synd att du ska möta så mycket fördomar.
Många kramar på dig <3
Tack söta du!
SvaraRaderaDet är lite märkligt att psykologistudenter inte är mer toleranta...
Kramar <3
Ja, jag tycker det är jättekonstigt. Och väldigt skrämmande!
SvaraRaderaMassa kramar <3