DBT-Åsa kan inte sluta tjata om motivation. Är jag tillräckligt motiverad för att gå i DBT? Är jag beredd att sluta studera om det behövs? Kommer jag att ta tillräckligt många risker?
Hur ska jag kunna veta det? Det jag vet är att jag vill gå i DBT, jag vill försöka. Sen kan det ju hända att jag misslyckas, men inte för att jag inte är tillräckligt motiverad. Det har jag svårt att tro.
Igår självskadade jag inte, det kanske låter patetiskt, men det är stort för mig. Det visar att jag försöker....
Jag fyller i veckokortet, jag har gjort kedjeanalyser. Det borde ju betyda något!
DBT-Åsa sa också att jag måste bestämma mig för att jag är värd att ta emot behandling. Det skrämmer mig. Jag försöker tänka snälla tankar om mig själv, men det är inte så lätt. Jag trodde att syftet med DBT var att man skulle lära sig att acceptera sig själv. De kan inte kräva att man ska gå in i terapin med bra självförtroende!
Jag behöver verkligen prata igenom allt med Åsa, men hon är bortrest nästa vecka, så det kommer att dröja två veckor innan jag träffar henne nästa gång....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är helt klart värd att ta emot behandling. Jag tror att hon menar att du måste verkligen vilja ha behandlingen, så att det inte bara är något du säger, men som du egentligen själv inte tycker att du är värd.
SvaraRaderaFörstår att det känns otroligt jobbigt. Och det är synd att hon inte är tillbaka förrän om två veckor. Men det är bra att du har tänkt att prata med henne om vad hon menar.
Många, många kramar <3
Jag förstår hur hon menar, om jag sitter och tänker "jag är inte värd det här" så blir behandlingen inte effektiv...
SvaraRaderaMånga, många kramar tillbaka! <3
Precis. Även om det så klart känns jobbigt nu, när det känns som att hur mycket man än försöker så verkar det inte vara tillräckligt.
SvaraRaderaMen det blir nog bättre ska du se :)