Dagen har präglats att känslokyla och sorg. På eftermiddagen fick jag reda på att Lilith lever, vilket var en enorm lättnad.
Igår var det kris när jag trodde att Lilith var död. Jag grät och vägrade att acceptera att det hade hänt. Om man nu ska försöka betrakta händelsen på ett positivt sätt så har jag lärt mig vilka människor som jag kontaktar när det är kris. Först var det min familj. Nästa person jag kontaktade var Per (jag skrev ett desperat mail till honom på kvällen). Idag fick jag komma till institutionen och prata med honom. Han har jobbat som psykolog, så han hjälpte mig att få ordning på mina tankar. Även om vi har vitt skilda åsikter om det mesta så litar jag tydligen tillräckligt mycket på honom för att kontakta honom i en krissituation.
Tack Per (även om jag vet att du inte läser detta)!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar