Utpekad för andra gången

Jag mådde ganska bra igår och var nöjd eftersom jag inte hade självskadat sen i fredags, jag kände mig kompetent och stolt. Av någon anledning självskadar jag varje måndag, men igår hade jag inte gjort det när det var dags att gå till träningen, så jag tog ut segern i förskott och tänkte: "jag klarade av att vara självskadefri idag också!".

På måndagarna tränar jag först body combat och sedan body balance. Eftersom det sista passet är slut kl. 21.30 och p.g.a. att jag ofta har ångest på måndagarna brukar jag inte delta i avslappningen efter balance-passet. Jag brukar alltså avlägsna mig från lokalen på det diskret sätt när det är dags för avslappning. När jag skulle rulla ihop min träningsmatta och gå ställde sig instruktören upp och sa med arg röst att det absolut inte var meningen att man skulle gå hem innan passet var slut och att det hade varit mycket "spring" på sista tiden. Det är bara jag som brukar gå innan passet är slut, så jag kände mig väldigt utpekad. Jag blev lite chockad när hon sa så inför hela gruppen, det kändes som om det var mig hon var arg på.
När jag kom ut från träningslokalen började tankarna mala i huvudet, jag kände mig värdelös samt kände att jag förstör för hela gruppen. Till saken hör att jag blev "utpekad" i onsdags av en föreläsare på H & V-kursen (han ville inte att jag skulle delta i en mindfulness-övning tillsammans med resten av gruppen). Alla känslor kom upp till ytan igen och när jag kom hem letade jag upp mitt självskadeverktyg och självskadade för mycket. Så var den dagen förstörd.

Idag har jag varit på individual-DBT, så jag hade tillfälle att prata igenom gårdagens hädelse med Åsa, vilket har resulterat i att jag mår lite bättre nu. Jag fick numret till Åsas personsökare så att jag kan ringa henne när jag vill. Trots att telefonsamtalen endast får vara fem minuter långa känns det bra att hon finns där när jag verkligen behöver hjälp. Hon sa: "det är bättre att du ringer mig än att du skadar dig", jag vet inte varför men jag blev så oerhört rörd när hon sa det. Det känns verkligen som om hon bryr sig om mig! Jag känner att jag idealiserar Åsa ganska rejält för tillfället.

Jag fick precis ett samtal från psyk och fick på så sätt reda på att veckans FT är inställd, och det känns lite frustrerande eftersom jag har gjort veckans hemuppgift och är redo för en ny.