Nu sitter jag här och försöker skriva min pospsyk-uppsats. Det tar emot så ofantligt mycket, jag mår illa av att läsa i läroboken (som för övrigt är äckligt gul och har en massa solrosor och leende barn på framsidan. Jag ryser av obehag). Jag vet inte riktigt hur jag ska klara det här, jag tycker att jag uppskattar livet efter bästa förmåga, men uppsatsen får mig att inse att jag kunde ha mått mycket bättre. Jag känner mig som en oerhört negativ människa som inte kan något annat än att lida och självskada.
När jag träffade Lilith sa hon att hon upplevde mig som socialt kompetent och "glad". Hon är en av de få människor som jag vågat öppna mig för, så om hon såg att det fanns något positivt inom mig så borde det ju finnas där. Problemet är att jag inte kan hitta det. Jag letar och letar men fastnar i mörkret.
Jag har bara skrivit några rader på uppsatsen. Trots detta finns ångesten redan där och vill att jag ska göra något annat, skjuta upp problemet till en annan dag. Jag måste medge att impulsen är lockande, men jag vet att jag måste ta tag i problemet nu, trots att jag varken orkar eller vill.
Jag ska gå och träna i eftermiddag, det brukar få mig att må bättre. Jag ska prova en ny träningsform som tydligen är "avancerad". Jag är lite rädd för att jag inte ska klara koreografin. Perfektionisten i mig sparkar och skriker och vill inte att jag ska gå dit när jag vet att jag inte kommer att vara "perfekt". Jag får väl försöka göra mitt bästa och låta bli att titta på alla andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag skulle också må illa av en lärobok som är gul och har en massa solrosor och barn på den... O.o
SvaraRaderaOch jag vet hur det är att känna sig som en otroligt negativ människa, men jag tycker nog snarare att både du och jag är realister än rakt igenom negativa. Vi kan båda se positiva saker och de negativa, men eftersom de flesta andra inte har gått igenom en massa skit så anser de att vi är negativa när vi bara reagerar utifrån ett gammalt mönster när vi upplever en situation som vi upplevt förut.
Hoppas du förstår hur jag menar ^^
Och det är bra av dig att tänka att du ska försöka att göra ditt bästa och skita i andra. Jag har också svårt med sådana saker, kanske är det därför jag inte gör så mycket där jag behöver visa mina prestationer fysiskt, eftersom jag då inte har lika mycket kontroll och med största säkerhet lär saker se väldigt fula ut.
Många, många kramar <3
Jag förstår vad du menar! ^^
SvaraRaderaDet känns som om författarna till boken inte har upplevt någon svår kris (men jag kanske har fel).
Precis som jag sa under föreläsningen i onsdags så tror jag att personer som aldrig upplevt någon motgång är ganska tråkiga och färglösa. Jag tror inte att man kan uppleva "riktig" lycka om man inte har något negativt att jämföra denna med.
Många, många kramar tillbaka <3
Det kan jag hålla med om, man behöver lite referenser att komma med :)
SvaraRaderaKramar <3