Allt känns overkligt. Jag känner mig tom och ensam, som om en bit av mig saknas. Jag har mått bättre än vad jag har gjort på mycket länge under Liliths besök. Men nu är det över och det är dags att återvända till mitt "normala" liv. Jag känner att glädjen och tryggheten som jag har upplevt under de senaste dagarna är på väg att försvinna. Kvar finns jag och min ångest.
Jag känner mig lite skyldig eftersom jag har total-nonchalerat mitt DBT-veckokort sedan i måndags. Jag vet att det är terapistörande, men det var svårt att bry sig om det när jag mådde bra.
Jag känner även ångest inför skrivandet av pospsyk-uppsatsen.
Det är väl bara att acceptera att jag är värdelös.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nähä du. Du är inte värdelös. För mig är du en stark och bra människa. Ta till ex, du orkar plugga mitt i allt elände. Det är jag verkligen imponerad av.
SvaraRaderamassa kramar kaosflicka
Tack!
SvaraRaderaJag blev väldigt glad av att läsa din kommentar! :D
Många kramar tillbaka <3
Du är inte det minsta värdelös, utan du är till och med en av mina förebilder...
SvaraRaderaOch ta inte åt dig ett skit av det jag berättade för dig när jag ringde dig i telefonen, som sagt han känner dig inte alls.
Många, många kramar <3
Tack Lilith!
SvaraRaderaJag kan inte annat än att säga samma sak. Jag beundrar dig verkligen! Du är stark, intelligent och söt ^^.
Många, många kramar! <3